Det är inte branschsed, det är en paragraf
ValideringDet första steget i VEE - automatisk kontroll av mätdata mot tekniska och logiska gränser för att upptäcka uppenbart felaktiga värden., estimeringDet andra steget i VEE - beräkning av saknade eller avvisade mätaravläsningar baserat på historiska mönster, grannmätare eller statistiska modeller. och ändring av mätvärden omtalas ofta som god praxis. Det är en underdrift. Kravet står i den norska mätföreskriften § 3-6, "Standard för valideringDet första steget i VEE - automatisk kontroll av mätdata mot tekniska och logiska gränser för att upptäcka uppenbart felaktiga värden., estimeringDet andra steget i VEE - beräkning av saknade eller avvisade mätaravläsningar baserat på historiska mönster, grannmätare eller statistiska modeller. och ändring av mätvärden för intervallavräknade mätpunkter".
Det är värt att notera vem paragrafen riktar sig till. Ansvaret ligger hos den som etablerar mätvärdena, alltså den mätvärdesansvarige. Det är nätbolaget, kraftproducenten eller fjärrvärmeproducenten som samlar in, validerar och levererar vidare. Den som bara tar emot färdiggodkända värden har inte det jobbet, och kan heller inte göra det.
Det betyder att kvaliteten på ett mätvärdeEn mätning från en mätpunkt för en tidsperiod. Byggstenen all avräkning vilar på. avgörs tidigt i kedjan, av någon som ofta aldrig möter den som till slut betalar för det.
Vad en valideringsregel faktiskt letar efter
Reglerna är inte ett filter, de är flera olika blickar på samma värde. Grovt sett tre kategorier.
Det fysiskt omöjliga. En förbrukning som överstiger vad anläggningen kan dra. Ett negativt värde där bara positiva kan finnas. Värden som är för stora för att höra hemma i den enhet de anges i.
Det tidsmässigt felaktiga. Klockdrift i mätaren, alltså att tidsstämplarna gradvis glider bort från verkligheten. Värden som saknas i en serie som annars är tät. Värden som kommer i fel ordning, eller två gånger.
Det misstänkt tysta. En mätare som står fast levererar inte ingenting. Den levererar samma tal, timme efter timme, och en summa som ser helt normal ut. Det är det svåraste felet att se med ögat och det enklaste att se med en regel.
Ingen av dessa frågar om värdet är rätt. De frågar om det kan vara rätt.
Varför gränserna måste kunna justeras
En valideringsregel har alltid en gräns, och gränsen är ett val med två felsätt.
Sätts den för snävt avvisas äkta värden. En stuga som får besök för första gången på ett halvår ser ut som ett fel. En industrianläggning som startar upp en linje ser ut som ett fel. Varje falskt avvisande blir ett undantag som en människa måste titta på, och en människa som tittar på hundra falska undantag slutar titta ordentligt på det hundraförsta.
Sätts den för löst släpper felen igenom, och upptäcks senare, i avräkningen, hos kunden eller i ett klagomål.
Därför är gränserna och affärsreglerna konfigurerbara, och därför är det ingen ursäkt för att låta dem stå på standardvärden. Ett nät med många stugor har en annan normalfördelning än ett nät med bara bostäder. Reglerna ska känna igen det nät de faktiskt tittar på.
Godkänt betyder inte sant
Detta är meningen som är värd att ta med sig vidare.
Ett värde som passerar alla åtta reglerna har inte bevisats vara rätt. Det har passerat åtta försök att bevisa det fel. Det är något helt annat, och skillnaden är hela ämnet.
En mätare kan leverera fel värde i månader utan att en enda regel slår ut, så länge felet är litet nog, jämnt nog och fysiskt möjligt. Sådana fel hittas inte genom valideringDet första steget i VEE - automatisk kontroll av mätdata mot tekniska och logiska gränser för att upptäcka uppenbart felaktiga värden.. De hittas genom avvikelse mot något annat: mot grannanläggningen, mot samma period i fjol, mot summan i nätstationen ovanför.
ValideringDet första steget i VEE - automatisk kontroll av mätdata mot tekniska och logiska gränser för att upptäcka uppenbart felaktiga värden. är därför golvet, inte taket. Den fångar det uppenbara automatiskt, så att människorna kan lägga tiden på det som inte är uppenbart.
Samma motor, olika värden
En sak som överraskar många: det krävs inte olika system för olika mätobjekt.
Förbrukning från en slutanvändarmätare, produktion från vatten, vind eller sol, och värme från en mätare i ett fjärrvärmenät går genom samma arbetsflöde. Det som skiljer dem är värdena och reglerna, inte processen. En vindturbinVindturbiner placerade på land - den snabbast växande förnybarkällan i Norden, med koncessionsplikt och Elhub-rapportering. och en lägenhet har olika fysiska gränser, men båda ska valideras, båda kan sakna värden, och båda ska kunna dokumenteras i efterhand.
Det är ett användbart test på ett system: klarar det produktion lika bra som förbrukning, utan att vara två system i ett?
Där vi har byggt det
De åtta reglerna, de konfigurerbara gränserna och det gemensamma arbetsflödet för förbrukning, produktion och fjärrvärme är så vi har byggt SEFTATvimennings VEE-motor: validerar, estimerar och redigerar mätserier med versionerade tidsserier och fullständigt revisionsspår, innan data skickas till Elhub., vår motor för valideringDet första steget i VEE - automatisk kontroll av mätdata mot tekniska och logiska gränser för att upptäcka uppenbart felaktiga värden., estimeringDet andra steget i VEE - beräkning av saknade eller avvisade mätaravläsningar baserat på historiska mönster, grannmätare eller statistiska modeller. och ändring. Den är byggd mot mätföreskriften § 3-6, inte mot en tolkning av vad som är god sed.
Där den står i dag: verifierad mot simulerade marknadsgränssnitt, redo att flyttas in i plattformen, och ännu inte i produktion hos en kund. Vi säger till när den är det.