Definition
Runor är det germanska och fornnordiska alfabetet, utvecklat runt 200 e.Kr. och använt genom folkvandringstiden, vikingatiden och in i medeltiden i Skandinavien och andra germanska områden. Det äldre futharken (Elder Futhark) hade 24 tecken; det yngre futharken (Younger Futhark), som dominerade under vikingatiden, förenklas till 16 tecken. Runorna ristades in i sten, trä, ben och metall - inte skrevs med bläck - vilket präglar de karakteristiska raka linjerna utan kurvor. Runinskrifter finns över hela det fornnordiska kulturområdet, från Norden till de brittiska öarna och Ryssland. I Norge bevaras över 1 700 runinskrifter. Runor hade inte bara praktisk funktion (namn, ägarskap, minnen av avlidna) utan tillskrevs också magisk och religiös betydelse. Ordet 'runa' kommer från fornisländskans 'rún' - hemlighet eller mysterie. Runorna är oupplösligt knutna till fornnordisk mytologi: Oden hängde i nio dagar i Yggdrasil för att vinna runornas visdom. För TvimenningGammalnorska för 'två bundna tillsammans' - en som löser en uppgift skuldra vid skuldra med en annan. är runor en symbol på djup kunskap som vinns genom erfarenhet och ansträngning.