Organisationspsykolog vid Wharton. «Give and Take» visar att de som ger mest hamnar både överst och underst, och att skillnaden mellan dem är värd att förstå.
Definition
Adam Grant är professor i organisationspsykologi vid Wharton School. «Give and Take» (2013) delar in människor i tre grupper efter hur de förhåller sig till att ge och få: givarna som bidrar utan att räkna på gentjänsten, tagarna som tar mer än de ger, och matcharna som byter lika. De flesta är matchare.
Fyndet som gjorde boken känd är inte att givarna vinner. Det är att givarna står i båda ändarna av skalan. De mest framgångsrika är givare, och de minst framgångsrika är också givare. Tagarna och matcharna ligger i mitten. I en studie av över 160 ingenjörer i Kalifornien var de minst produktiva just de som gav mer än de fick.
Skillnaden mellan de två givarna är inte hur mycket de ger, utan om de ger på ett sätt som inte tömmer dem. Den som säger ja till allt blir en dörrmatta. Den som ger där han är starkast, och som vågar säga nej i övrigt, bygger ett nätverk som ingen annan strategi kommer i närheten av.
Grant har också ett begrepp värt att ta med: den oense givaren. Den som är kantig att ha att göra med, men som vill dig väl. Han är obehaglig på kort sikt och ovärderlig på lång, eftersom han säger det de trevliga låter bli att säga. I «Think Again» (2021) tar Grant det vidare: förmågan att ändra sig är en färdighet, inte en svaghet, och den som aldrig gör det har slutat lära sig.
Grant beskriver den typ av leverantör vi vill vara, inklusive den del som kostar.
Vi ger bort det vi vet. Ordboken du läser i nu är gratis och har ingen betalvägg. Røkte förvaltar system vi inte byggt själva, från leverantörer som är våra konkurrenter på andra håll. Första levnadsregeln är «ge mer än du tar», och den fjärde säger att vi bygger nätverk innan vi behöver dem, vilket är precis Grants fynd skrivet som en vana.
Men vi säljer produkterna. Dörrmattegivaren är ingen modell för ett bolag, och det är den halvan av kurvan som sällan citeras. Kunskapen är öppen, arbetet är inte gratis.
Den oense givaren är den vi vill vara i ett kundmöte. «Facklig ärlighet är mer värd än polerade svar» står som första levnadsregel av en anledning: en leverantör som säger ja till allt ger dig det du bad om och inte det du behövde. Det är obehagligare att höra att en ansats inte bär, och det är det samtalet som är värt något ett år senare.
Och partnerna vi söker är desamma. Levnadsregel sju säger att vi vågar omge oss med folk som är bättre än vi. En partner som bara bekräftar gör oss inte bättre.
I praktiken
Grant beskriver den typ av leverantör vi vill vara, inklusive den del som kostar.
Vi ger bort det vi vet. Ordboken du läser i nu är gratis och har ingen betalvägg. Røkte förvaltar system vi inte byggt själva, från leverantörer som är våra konkurrenter på andra håll. Första levnadsregeln är «ge mer än du tar», och den fjärde säger att vi bygger nätverk innan vi behöver dem, vilket är precis Grants fynd skrivet som en vana.
Men vi säljer produkterna. Dörrmattegivaren är ingen modell för ett bolag, och det är den halvan av kurvan som sällan citeras. Kunskapen är öppen, arbetet är inte gratis.
Den oense givaren är den vi vill vara i ett kundmöte. «Facklig ärlighet är mer värd än polerade svar» står som första levnadsregel av en anledning: en leverantör som säger ja till allt ger dig det du bad om och inte det du behövde. Det är obehagligare att höra att en ansats inte bär, och det är det samtalet som är värt något ett år senare.
Och partnerna vi söker är desamma. Levnadsregel sju säger att vi vågar omge oss med folk som är bättre än vi. En partner som bara bekräftar gör oss inte bättre.
